Det tog några oroliga minuter, några inzoomade foton och ett frenetiskt sökande innan mysteriet slutligen löstes. Den där oroande röda formen, omgiven av udda små strukturer, var inte alls en parasit, utan en röd triangelsnigel (Triboniophorus graeffei), en art som är inhemsk på Australiens östkust. Dess märkliga, triangulära markering och livfulla färger får den att se mer ut som en skräckrekvisita än en ofarlig landsnigel.

”Jag begravde min första kärlek efter en tragisk brand – 30 år senare förändrade min nya granne allt”
Om jag inte hade varit så upptagen med att ta hand om mina hortensior den morgonen hade jag kanske aldrig märkt det omöjliga.

Jag intalade mig själv att jag bara fixade jorden, trimmade kanterna – vad som helst för att hindra mina tankar från att driva tillbaka till elden som delat mitt liv i ett ”före” och ett ”efter”. Men sedan, i ögonvrån, såg jag honom.

Han klev långsamt ur en lastbil, som om tiden själv tyngde honom. Solljuset träffade hans ansikte – och i det där surrealistiska, andlöst starka ögonblicket kändes det som om de döda hade återvänt till livet.

Samma käklinje. Samma sätt att gå, lätt framåtlutad som om han alltid jagade något osynligt.

Gabriel.

Jag snurrade runt så fort att jag nästan snubblade över slangen. Jag rusade in, stängde dörren och tryckte pannan mot den, mitt hjärta bultade som det hade gjort tre decennier tidigare.

I tre dagar undvek jag att titta ut. Jag kikade genom strimlor av gardinen och gömde mig som om det var jag som hade något att frukta.

Fortsättning på nästa sida